Där otåligheten blir tålamod

Josefine tänker:

Yinyoga är en yoga som kan servera fantastiskt fin klokskap och meningsfullhet i diverse av livets alla grejer. Den yogaläraren som får med livet in på mattorna och kan ge sina ont stretchande deltagare en aha, en aahh, eller ett lager avspänning har ju en stor inverkan i människans liv, faktiskt.

En yogalärare jag tycker mycket om sa i en position under ett yinyogapass:
– Stanna där tills otåligheten blir tålamod, iaktta skiftet och
känn vad som händer.

Det gick rätt in i mig. En life hack jag så gärna vill lära mig, utanför mattan.

Jag tror inte att jag är ensam i det snabba flödet av livsonödvändigheter som gruffat sig in i alla nödvändigheter. Jag vill ha mer ro, söker mer tålamod att vara kvar i något. Har upptäckt att jag slutat med saker som jag tycker mycket om, saker som tar tid, behöver uppmärksamhet, kärlek och tålamod. Saker där en lätt kan bli distraherad bort av otåligheten, tillgängligheten och stressen. Varför har jag slutat med det då? Till förmån för vad? Det kan jag inte ens svara på. Otåligheten har tagit över och jag är nog bara en vuxen av min tid.

En vuxen av den tiden när vi äger fler skärmar än dagböcker, där vi ägs av företag som gör business av att ta sig in i vår vardagsstress och pådyvla oss ännu mer. En vuxen av den tid när ingen längre tittar ut genom bussfönstret, läser en tidning i väntrummet eller låter axlarna sänkas i kön på Ica. En tid när vi väljer och vrakar mellan aktiviteter att fylla familjens dagar med, serier och filmer när vi vill, skärmar under kudden när vi sover och där vi suger i oss både ”nyheter” och jobbgrejer ända in i insomningen.

Vi fyller på oss själva utifrån, hela tiden och vårt inifrån har sedan länge tystnat. Inifrån har ingen naturlig tystnad att göra sig hörd i. När våra vanliga hålrum för inifrån uppenbaras åker antingen en skärm fram, en tillgänglighetsklocka ringer eller en checklista tar plats i skallen. När allt utom återhämtning får plats är vi otåliga och ljus brinner ut ett efter ett. Ljusen hos dem som är vana att behaga, uppväxta i snabba flöden och tillgängliga tankar. De vuxna av vår tid. Även om jag inte gör allt på detta sätt så är jag stöpt i den form som tar mitt tålamod i förvar för det här.

När i livet stannar vi tills otåligheten övergår i tålamod? När låter vi närheten till distraktioner bara vara närhet och inte ta vår uppmärksamhet? När har vi naturliga hålrum för återhämtning och att lyssna till rösten inifrån? Att stanna i otålighet, att inte låta distraktioner få ta plats är att neka vår hjärna en snabb belöning och för det krävs viljestyrka och medvetenhet.

Jag vill skapa fler hålrum i livet. I livets egna mellanrum och av att begränsa mig själv. Av att ta tillbaka mina lustfyllda, tidskrävande och tålamodsbehövande göromål och av att yoga och träna. Av att låta otålighet övergå i tålamod, iaktta skiftet och känna skillnaden kommer jag att mer kunna leva i det jag eftersträvar i år, ro. Ro i kropp, tanke och själ. Ro i livet och i varandet, utanför mattan, med hjälp av mattan.

Med värme
/Josefine


Anmäl dig

Du kommer att få ett bekräftelsemail när du har skickat din anmälan. Om det inte dyker upp, kolla i skräpposten. Tack!