När farten skapar stabilitet i livet…

– Från krigaren med vänster fot fram. Låt tyngden hamna under vänster fot. Flytta långsamt och medvetet fram höger fot. Höger ben. Sengångarsakta. Flytta överkroppen långsamt. Behöver du lyfta en arm, en hand, justera tyngdpunkten för att hålla balansen? Vilka muskler behöver vara vakna när du flyttar dig? Var behöver du liksom stötta upp dig själv för att hitta balansen? Så småningom landar du med båda fötterna bredvid varandra på främre delen av mattan. Men ta dig dit sakta. Medvetet.

Spridda skratt i salen. Vingel. Fokus. Koncentrerade leenden. Herregud vad vinglig förflyttningen blir när vi gör den långsamt. Vad mycket vi har att upptäcka när vi slår av på farten. Även i en enkel förflyttning på yogamattan.

Idag slog det mig under tiden jag ledde klassen. Är det inte så i resten av livet också? Att farten kamouflerar obalanser och vingel? Att vi låter hastighet och tempo liksom sminka över ojämnheterna? När vi rör oss fort låter vi farten vara stabiliteten, hålla riktningen och ta dig dit du ska. Du hinner inte vingla. Balanssinnet hinner knappt ens aktiveras.

När vi ändå är i farten. Så plockar vi ur diskmaskinen samtidigt som vi pratar med vännen i telefonen. Slänger i en tvätt. Vattnar blommorna. Drar iväg ett sms. Tar en macka. Kollar mejlen. Facebook. Slänger ett öga på Instagram. När vi ändå är i farten kan vi göra lite till. Det går ju så fort. Det tar ingen tid. Äh. Det här grejar jag på en kick. Det är lika bra att få gjort. Promenaden. Lövräfsningen. Barnhämtningen. Däckbytet. Eller vad det nu är. Tempot håller oss uppe. Vi håller farten uppe och gör. Och håller oss görande. Ibland behöver vi ha det så. Absolut. För att få till vardagen.

Men i rörelsen jag instruerade ovan blir det så tydligt. Att när vi rör oss långsamt. Då blir obalanserna tydliga och vi får reda på var vi vinglar. Och vi undersöker var vi behöver stötta upp och hur vi behöver göra det. För att få reda på detta behöver vi slå av på takten. Och låta långsamheten bära med sig den informationen vi behöver. Låta långsamheten visa oss att vi hela tiden rör oss ut och in ur balanspunkten. Både på mattan och utanför mattan.

Är du nyfiken på att få reda på något om dig själv? Sakta ner. Och gör skäl för namnet ”human being” och lägg undan begreppet ”human doing”.

Kram på er!
/Karin


There is one comment

Comments are closed.

Anmäl dig

Du kommer att få ett bekräftelsemail när du har skickat din anmälan. Om det inte dyker upp, kolla i skräpposten. Tack!