Att byta perspektiv

Jul. Smaka på ordet. Fastnar det i halsen? Framkallar magsyra? Eller rullar det ner och lägger sig som en varm och go känsla i magen? Känn efter.

För mig är det både och. Lite som att ha rösterna från Askungen och hennes taskiga styvsystrar på en gång i huvudet. Mitt i all fromhet och godhet finns det något beräknande och ondsint som ligger där och lurar bakom örat. Något som gör att jag inuti i ena sekunden är redo för bal för att i nästa, sitta och sopa aska på någon annans befallning…

Julen är nejlikeapelsiner med röda snören, pepparkakshus med oproportionerlig dekoration och samvaro framför knastrande brasor. Julen är rödnästa uteendorfiniga ansikten, lata morgonar och sena filmkvällar. Men också. Omkullputtade förväntningar hos både stora och små. Stunder av julkänsla och frid får vips en slöja av besvikelse över att saker och ting inte blev som det skulle när lussebullarna blev torra, julklapparna fel, granen barrar och de där vännerna vi skulle träffa fick kräksjuka. Snön uteblir, tristessen storspelar och det är knökfullt i is-och simhallar. Och det ligger plåster i duschen på äventyrsbadet. Så är julen också. Jag behöver komma ihåg det. För att liksom kalibrera mina förväntningar på min förväntningar om du förstår hur jag menar…

Jag behöver dra fram de där styvsystrarna och prata lite med dom. Höra vad de har att säga. I tid. Den här gången. Så de inte fnyser åt att vi hänfallit åt julstrumpetraditionen. Så de inte vrålar på mig mitt i Kalle klockan tre och undrar varför jag bara klyftat apelsiner och inte filéat dom till salladen. Så de inte ger mig en order om att ordna en julfrukost värd namnet med både kalla och varma rätter till hela min bekantskapskrets på annandagen. Jag behöver prata med dom. Om att de ska sluta hålla på att plantera meningar där ”skulle, borde och måste” har huvudrollen.

Mitt sätt? Att byta perspektiv. Bokstavligen. Vända på steken och rent bokstavligen se världen ur en annan synvinkel. Där, när jag själv är hyfsat ödmjukad i min balansakt och redo att lyssna. Upp och ner är min bästa plats att bjuda in tankemonster och fantasilaviner. Så, i min dagliga yogapraktik sen några dagar, och ända in i 2019 för säkerhetsskull, ingår upp och ner. Inversioner (yogafin:ska för positioner när fötterna är högre än hjärtat) ger mig lugn, fokus och en rejäl skopa ödmjukhet.

Och perspektivbyte.

Så. Vill du joina? Langa upp fötterna mot väggen i en Viparita Karani. Sparka upp dig själv mot väggen i ett handstående. Eller hitta upp i ett skulder- eller huvudstående. Så gott du kan. På ditt sätt.

Och så tar vi oss an julen så gott vi kan. På vårt sätt.


There is one comment

Vad tänker du?

Anmäl dig

Du kommer att få ett bekräftelsemail när du har skickat din anmälan. Om det inte dyker upp, kolla i skräpposten. Vi kommer använda de personuppgifter du lämnar här för att kunna administrera din beställning. Vi kommer inte lämna ut dem till någon annan. Kontakta oss om du vill att vi tar bort dina uppgifter. Läs mer hur vi hanterar personuppgifter i vår integritetspolicy.